Saryan var en de mest erkända ledande kulturella personligheter i Armenien vid förra sekelsskiftet. Hans verk, tillsammans med de litterära bidragen från Hovhannes Touomaninan och Avetik Isahakian och de arkitektoniska bidragen från T. Toramanian och Alexander Tamanian och Komitas inom nationella musiken, satte standarden för den nationella konsten och lade grunderna för dess blomstring under sovjetperioden.
Han föddes år 1880 och dog 1972. Under loppet av hans liv upplevde Saryan mycket sorg och lika mycket glädje. Han bevittnade de två världskrigen och tragedin med Armeniska Folkmordet 1915. Han drabbades av förstörelsen av många av hans målningar och hans älskade sons död.
Bland hans lovordade målningar från början av 1910-talet finns "En gata vid middag: Konstantinopel", "Konstantinopels hundar", "Dadelpalm i Egypten", "Nattlandskap", "Stilla liv med druvor", "Kalakis blommor", "Stilla liv med maskar" och "Österns blommor". Var och ett av dessa verk, med dess brilians och färgglada färger övreväldigar åskådaren med känsla av livets glädje.
Landskap förblir alltid en ledande aspekt i Saryans konst. Men under 1920-talet blev landskapen mer och mer av syntetisk karraktär i hans konst. Artisten skapar en generell bild av Armenien. I målningarna "Armenien", "Berg", "Middagens stillhet", "Jerevan" och "Berget Aragatz", uppnår han ett rymddjup genom ett balanserat arrangemang av satuerade färglappar. Den absoluta harmonin mellan färger och ljus framkallar en rogivande känsla hos åskådaren, en djup känsla av fridfullhet.
Till var och ett av sina verk för artisten de mest deilkata nyanserna av sinnesstämning, i de flesta fall en intim och lyrisk stämning. Han komponerar cyckler i vilka innebörden av nuet och det eviga exploateras filosofiskt. En sådan serie, bestående av sju landskap, är "Mitt hemland".
Saryans verk begränsas inte till hans målningar i olja (och senare temperamålningar): han tecknade även en hel del och målade med akvarell. Hans sketcher av livet är utomordentliga. Saryan var berömd för sitt arbete inom fältet bokillustrationer. I synnerhet under 1930-talet arbetade han entusiastiskt med grafik och skapade sina underbara illustrationer till verk av Toumanian, Isahakian, Tcharents och den persiske poeten Ferdosis "Shah-nameh". Saryan arbetade även med monumentmåleri och teatriska design.
Ända fram till sin död bibehöll han sin talang för arbete och färsk vision. Vitaliteten hos Saryans äkta nationella konst ligger i dess verkliga karraktär av artistens hemland, i dess orginalitet och dess rena färgglada skönhet. Hans verk inte på något sätt rationalistiska; de är djupt känslomässiga.
